Dagen outfit 081107

Strumbyxor från H&M, top från Gina Tricot och tröja från Lindex.

Allt gammalt som gatan, ska ju iväg och jobba.

Jag ber hemskt mycket om ursäkt

Sorry att jag inte skrivit på så länge. Har inte haft ork eller motivationen. Och nu har jag inte tid, ska börja jobba om några timmar och måste ringa facket först. Får väl aldrig några pengar etfersom de aldrig blir nöjda. De måste verkligen ha koll på allt jag gjort de senaste åren. Inte en enda dag får missas, jag måste skriva brev för att tala om att jag varit ledig några veckor förra sommaren. Det känns bara lite överdrivet. Ska ringa om tio minuter och får väl höra att det återigen är något som fattas. I eftermiddag kommer bilder från min halloween/födelsedagsfest. Ska bara övertala maken att jag får lägga ut dom först.
Kram

Myror i brallan

Men mina myror sitter mer i bröstet. Det är där det pirrar när jag blir så här rastlös. Det känns nästan som om jag blir tokig om det inte händer nåt snart. Det värsta är att jag inte vet vad jag vill ska hända. Det spelar nästan ingen roll bara det är nåt. Min chef från i somras ringde i morse, eller ja vid halv elva ungefär :-), och frågade om jag ville ha jobb från den 18 november och året ut. Jag har ju i och för sig börjat få mer jobb på dagis nu men att veta vad man ska göra i nästan en och en halv månad är ju inte fel så jag tackade ja. Det är bara 70 procent men till största delen natt. Vilket innebär att jag får sova på morgarna. Jag har ju visserligen skickat in en del ansökningar till Norge nu men det är väl ingen risk att man hör nåt. Men det skulle vara så roligt att bara sticka iväg ett tag och se och göra nåt annat. Livet är för kort att bara sitta på samma ställe hela tiden. Det är så jag känner just nu i alla fall.

Nygaddad

Så kom då den stora dagen igår, jag fick äntligen min pinuppa. Hon är lite mer lättklädd än jag hade tänkt från början men det blev bra ändå. Kom på när jag åkte hem igår hur jag skulle velat haft henne exakt. Men då var det lite för sent att göra nåt åt det. Jag får börja ha längre tröjor på mig när jag jobbar dock, annars kommer barna fråga varför tjejen inte har några kläder på sig. Jag har även en ny tid bokad nu men det beror på om jag får några pengar den här månaden. Har inte fått något beslut fran A kassan ännu och om det blir som det brukar så måste jag nog komplettera. Och då tar det ännu längre tid. Vet inte riktigt hur det går om jag inte får några pengar den här månaden. Då blir det till att leva snålt.

Efter tatueringen åkte jag för att hälsa på vännen H-S och hennes lilla S. Hon var så söt och deras hus kommer att bli riktigt fint tror jag. Inte för att det inte var det redan nu, men de håller på att renovera för fullt. Jag besökte även min pappa som bor i samma by och han berättade att jag visst är tremänning med min tatuerare. Vilket jag absolut inte hade nån aning om, måste berätta det för honom nästa gång. Innan jag åkte hem hann jag även med att hälsa på min mormor. Så jag hann med ganska mycket på en dag tycker jag, synd att jag inte har ett endaste dugg att göra idag bara. Jag är så uttråkad, skulle faktiskt hellre jobba än att bara sitta här och uggla. Har inte ens klätt på mig ännu. Förutom de mysbyxor och linnet jag tog på mig för att gå ut och kissa vovven i morse. Det är inte så noga nu när vi har flyttat till Kil. Jag kan gå ut hur som helst nästan, vilket är skönt. Men sent igår kväll när han skulle kissa orkade jag inte ens ta på mig ett par byxor, eller gå upp och hämta kjolen. Så jag gick ut i bara strumpbyxor, då var jag glad att jag inte mötte nån ska jag säga.

Beroende

Ja det är väl kanske inte så illa som titeln beskriver det, men det är faktiskt så det känns nästan. Jag pratar om piercingar och tatueringar. Det började när jag var 16 år, alltså för 12 år sen. Jisses vad tiden går fort. Jag var i Göteborg och hälsade på hos min styvfaster och kom på att jag vill pierca mig i naveln. Egentligen var det helst i tungan jag ville ta hål men det var dels för dyrt och dels för skrämmande. Då var den enda jag visste hade det Mel B i Spice girls. Så vi ringde runt till olika studior och fick en tid dagen efter. Min styvfaster M intygade att jag hade tillstånd från mina föräldrar, vilket självklart inte var sant. Jag fick lägga mig ner på britsen efter att ha fått välja storlek på ringen och helt plötsligt säger han -Nu är det klart. Jag trodde att han skämtade med mig eftersom jag inte hade känt nåt men när jag tittade ner så satt den där. Jag kände mig så otroligt cool eftersom jag var bland de första i min lilla hemby att pierca mig. Idag är det mer vanligt att ha en än att inte ha det. Min mamma blev naturligtvis inte glad, mest för att hon lider av nickelallergi och fasar för att jag oxå ska få det.

Efter det höll jag mig lugn i flera år, även om jag fortfarande var riktigt sugen på att pierca tungan, tills jag bestämde mig för att tatuera mig när jag fyllt 18. Sagt och gjort, jag beställde en tid för tatuering, utan att veta vad jag skulle göra och inte ens halv snöstorm kunde få mig att ändra min tid. När jag kom dit fick den stackars tatueraren rita om motivet tre gånger innan jag blev nöjd. Samma upplevelse som jag fick när jag piercade mig fick jag när jag tatuerade mig, det gjorde ju inte ett dugg ont. Och tatueraren var jättesöt och flirtade, han slog även vad med mig att jag skulle komma tillbaka. Något jag var helt säker på att inte göra, jag skulle bara ha den enda.

Idag har jag piercat mig nio gånger och har sex tatueringar. Och självklart planer på fler. Det är så häftigt när man har bestämt sig och bokat en tid och det är så otroligt nervöst precis innan. Det kanske är de kickar jag behöver här i livet för att må bra. Jag har t.o.m fått ta bort vissa piercingar för att kunna göra andra. Inte lika lätt att göra det med tatueringar dock :-)

Hade det varit det hade jag nog haft stora änglavingar på ryggen, men nu har jag en blomma där i stället. Men den betyder mycket för mig eftersom jag fick den i present av maken på vår två- eller treårsdag, sorry sötis, minns inte riktigt. Och min man har även fått en tatuering i present av mig och min familj. Det är ju gåvor som alltid finns kvar. Och tatueringen på min handled kommer alltid att påminna mig om mitt äktenskap med A, vad som än händer i livet. Jag gjorde den dels för att visa hur mycket han betyder för mig. Bilden blev lite suddig tyvärr och jag kan ju inte ta nån ny heller.

I natt jag drömde...

Jag drömde i natt att jag hittade min kamera, och blev så lycklig. Dessvärre vaknade jag sedan och insåg att det bara var en dröm. Det är inte lika roligt att blogga utan kameran, jag vill ju visa bilder på det jag pratar om. Får göra ett ryck och leta efter den sen.

I dag har jag som vanligt inget planerat men tror att jag ska ta en sväng in till stan. Såg så mycket roligt i Sofis mode den här veckan att jag nog får åka in och prova lite. Även om man inte ska handla är det kul att prova och planera för vad man ska handla sen när man har råd. Eller när ens käre make känner sig generös :-)

Jag har hittat ett jobb på arbetsförmedlingen som jag så gärna skulle vilja ha, tyvärr så är jag inte fritidsledare men jag tänker söka det ändå. Man skulle jobba fyra kvällar i veckan på Lillerud och "umgås" med ungdomarna som bor där. Det är perfekt för mig, inga tidiga morgnar eller helgarbete. Tänk om de som tillsätter tjänsten kunde förstå det också. Ska på mitt första möte med min handläggare på fredag och måste kunna tala om hur många jobb jag sökt och hur mycket tid jag har lagt ner för att hitta ett jobb. Det känns verkligen som om dom bara ska kolla att man sköter sig. Man får ju inte direkt någon hjälp för att hitta ett jobb.

Men nu ska jag åka in till stan en sväng så jag inte drabbas av lappsjuka här ute.

Läser just nu...

Denna biografi av Jenna Jameson. Den är helt fantastiskt bra, jag älskar att läsa om kändisars liv. Och det är en massa bilder i den också. Det är svårt att lägga den ifrån sig. Efter den är det The Dirt som står på tur.