En gång värmlänning....

Jag kanske inte behöver ta något beslut om Oslo i alla fall. Det verkar som om Maken bara ska jobba kvar till i oktober, han jobbar säsong, och tills dess kan jag nog stå ut med att vara ensam hemma. Dessutom ringde min förra chef från mitt första pers. assistentjobb idag och undrade om jag eventuellt skulle vara intresserad av ett mammavikariat. Det är ju absolut inget som är säkert men det var bara roligt att hon tänkte på mig. Måste ha gjort ett bra intryck på något vis i alla fall. Det vore väldigt skönt att ha framtiden tryggad för ett tag i alla fall, det är läskigt när man vet att man inte får stämpla. Jag klarar mig verkligen inte utan en inkomst. Men jag kommer i alla fall fortsätta skicka in ansökningar till Oslo, men endast till ROLIGA jobb. Det verkar ju ändå helt kört eftersom jag inte hör nåt nån gång. I alla fall så är det en risk att ni får stå ut med mig här hemma i Värmland ändå.