Myror i brallan

Men mina myror sitter mer i bröstet. Det är där det pirrar när jag blir så här rastlös. Det känns nästan som om jag blir tokig om det inte händer nåt snart. Det värsta är att jag inte vet vad jag vill ska hända. Det spelar nästan ingen roll bara det är nåt. Min chef från i somras ringde i morse, eller ja vid halv elva ungefär :-), och frågade om jag ville ha jobb från den 18 november och året ut. Jag har ju i och för sig börjat få mer jobb på dagis nu men att veta vad man ska göra i nästan en och en halv månad är ju inte fel så jag tackade ja. Det är bara 70 procent men till största delen natt. Vilket innebär att jag får sova på morgarna. Jag har ju visserligen skickat in en del ansökningar till Norge nu men det är väl ingen risk att man hör nåt. Men det skulle vara så roligt att bara sticka iväg ett tag och se och göra nåt annat. Livet är för kort att bara sitta på samma ställe hela tiden. Det är så jag känner just nu i alla fall.

Nygaddad

Så kom då den stora dagen igår, jag fick äntligen min pinuppa. Hon är lite mer lättklädd än jag hade tänkt från början men det blev bra ändå. Kom på när jag åkte hem igår hur jag skulle velat haft henne exakt. Men då var det lite för sent att göra nåt åt det. Jag får börja ha längre tröjor på mig när jag jobbar dock, annars kommer barna fråga varför tjejen inte har några kläder på sig. Jag har även en ny tid bokad nu men det beror på om jag får några pengar den här månaden. Har inte fått något beslut fran A kassan ännu och om det blir som det brukar så måste jag nog komplettera. Och då tar det ännu längre tid. Vet inte riktigt hur det går om jag inte får några pengar den här månaden. Då blir det till att leva snålt.

Efter tatueringen åkte jag för att hälsa på vännen H-S och hennes lilla S. Hon var så söt och deras hus kommer att bli riktigt fint tror jag. Inte för att det inte var det redan nu, men de håller på att renovera för fullt. Jag besökte även min pappa som bor i samma by och han berättade att jag visst är tremänning med min tatuerare. Vilket jag absolut inte hade nån aning om, måste berätta det för honom nästa gång. Innan jag åkte hem hann jag även med att hälsa på min mormor. Så jag hann med ganska mycket på en dag tycker jag, synd att jag inte har ett endaste dugg att göra idag bara. Jag är så uttråkad, skulle faktiskt hellre jobba än att bara sitta här och uggla. Har inte ens klätt på mig ännu. Förutom de mysbyxor och linnet jag tog på mig för att gå ut och kissa vovven i morse. Det är inte så noga nu när vi har flyttat till Kil. Jag kan gå ut hur som helst nästan, vilket är skönt. Men sent igår kväll när han skulle kissa orkade jag inte ens ta på mig ett par byxor, eller gå upp och hämta kjolen. Så jag gick ut i bara strumpbyxor, då var jag glad att jag inte mötte nån ska jag säga.

Beroende

Ja det är väl kanske inte så illa som titeln beskriver det, men det är faktiskt så det känns nästan. Jag pratar om piercingar och tatueringar. Det började när jag var 16 år, alltså för 12 år sen. Jisses vad tiden går fort. Jag var i Göteborg och hälsade på hos min styvfaster och kom på att jag vill pierca mig i naveln. Egentligen var det helst i tungan jag ville ta hål men det var dels för dyrt och dels för skrämmande. Då var den enda jag visste hade det Mel B i Spice girls. Så vi ringde runt till olika studior och fick en tid dagen efter. Min styvfaster M intygade att jag hade tillstånd från mina föräldrar, vilket självklart inte var sant. Jag fick lägga mig ner på britsen efter att ha fått välja storlek på ringen och helt plötsligt säger han -Nu är det klart. Jag trodde att han skämtade med mig eftersom jag inte hade känt nåt men när jag tittade ner så satt den där. Jag kände mig så otroligt cool eftersom jag var bland de första i min lilla hemby att pierca mig. Idag är det mer vanligt att ha en än att inte ha det. Min mamma blev naturligtvis inte glad, mest för att hon lider av nickelallergi och fasar för att jag oxå ska få det.

Efter det höll jag mig lugn i flera år, även om jag fortfarande var riktigt sugen på att pierca tungan, tills jag bestämde mig för att tatuera mig när jag fyllt 18. Sagt och gjort, jag beställde en tid för tatuering, utan att veta vad jag skulle göra och inte ens halv snöstorm kunde få mig att ändra min tid. När jag kom dit fick den stackars tatueraren rita om motivet tre gånger innan jag blev nöjd. Samma upplevelse som jag fick när jag piercade mig fick jag när jag tatuerade mig, det gjorde ju inte ett dugg ont. Och tatueraren var jättesöt och flirtade, han slog även vad med mig att jag skulle komma tillbaka. Något jag var helt säker på att inte göra, jag skulle bara ha den enda.

Idag har jag piercat mig nio gånger och har sex tatueringar. Och självklart planer på fler. Det är så häftigt när man har bestämt sig och bokat en tid och det är så otroligt nervöst precis innan. Det kanske är de kickar jag behöver här i livet för att må bra. Jag har t.o.m fått ta bort vissa piercingar för att kunna göra andra. Inte lika lätt att göra det med tatueringar dock :-)

Hade det varit det hade jag nog haft stora änglavingar på ryggen, men nu har jag en blomma där i stället. Men den betyder mycket för mig eftersom jag fick den i present av maken på vår två- eller treårsdag, sorry sötis, minns inte riktigt. Och min man har även fått en tatuering i present av mig och min familj. Det är ju gåvor som alltid finns kvar. Och tatueringen på min handled kommer alltid att påminna mig om mitt äktenskap med A, vad som än händer i livet. Jag gjorde den dels för att visa hur mycket han betyder för mig. Bilden blev lite suddig tyvärr och jag kan ju inte ta nån ny heller.

I natt jag drömde...

Jag drömde i natt att jag hittade min kamera, och blev så lycklig. Dessvärre vaknade jag sedan och insåg att det bara var en dröm. Det är inte lika roligt att blogga utan kameran, jag vill ju visa bilder på det jag pratar om. Får göra ett ryck och leta efter den sen.

I dag har jag som vanligt inget planerat men tror att jag ska ta en sväng in till stan. Såg så mycket roligt i Sofis mode den här veckan att jag nog får åka in och prova lite. Även om man inte ska handla är det kul att prova och planera för vad man ska handla sen när man har råd. Eller när ens käre make känner sig generös :-)

Jag har hittat ett jobb på arbetsförmedlingen som jag så gärna skulle vilja ha, tyvärr så är jag inte fritidsledare men jag tänker söka det ändå. Man skulle jobba fyra kvällar i veckan på Lillerud och "umgås" med ungdomarna som bor där. Det är perfekt för mig, inga tidiga morgnar eller helgarbete. Tänk om de som tillsätter tjänsten kunde förstå det också. Ska på mitt första möte med min handläggare på fredag och måste kunna tala om hur många jobb jag sökt och hur mycket tid jag har lagt ner för att hitta ett jobb. Det känns verkligen som om dom bara ska kolla att man sköter sig. Man får ju inte direkt någon hjälp för att hitta ett jobb.

Men nu ska jag åka in till stan en sväng så jag inte drabbas av lappsjuka här ute.

Läser just nu...

Denna biografi av Jenna Jameson. Den är helt fantastiskt bra, jag älskar att läsa om kändisars liv. Och det är en massa bilder i den också. Det är svårt att lägga den ifrån sig. Efter den är det The Dirt som står på tur.

En ny människa

Det känns nästan som om jag är det i dag. Känner mig piggare, gladare och mer fylld av energi än på länge. Det känns som om jag skulle klara det mesta. Till skillnad från igår då jag inte lämnade sängen många timmar, förutom att tala med ulrik då förstås :-) Om det är så att man mår som man förtjänar måsta jag ha gjort något riktigt illa i lördags. Jag har dessutom rejäl träningsvärk i baksidan av låren. Det är nästan som ett träningspass att gå ut och dansa. Tyvärr består ju dock kvällen också av ett rejält intag av kalorier. Som den obligatoriska hamburgaren på väg hem. Den åt jag dock inte upp i lördags natt utan blev frukost i går istället, det låter äckligt men var helt ok. Min duktiga man hade lagt den i kylskåpet. Däremot var inte stripsen särskilt goda dagen efter, det behöver man väl kanske inte vara ett geni för att räkna ut heller. Men som sagt så känns det verkligen som en nystart idag och det underbara vädret kansker hjälper till lite. Sen ser jag verkligen fram emot att få åka och fortsätta min tatuering om en vecka precis. Måste ha hittat eller köpt en ny kamera då så jag kan lägga ut en bild direkt.

Varför slutade de sälja de där sakerna som svarade när man visslade på dem. Grejen man hade på nycklarna som var så populära på 80-90 talet. Jag skulle behöva en sån på alla mina grejer. Då kanske jag inte skulle tappa bort saker hela tiden.

Den här bilden ger er en idé av hur min nya tatuering ska se ut ungefär

Jag är även jättesugen på att göra en sån här på benet. Men det får bli en annan gång

En skön lördag

I dag har jag varit riktigt duktig faktiskt. Har rensat alla rabatter och planterat ut de växter som jag hade i krukor på balkongen. Det var riktigt mycket ogräs i rabatterna också, det var knappt så att det fick plats i skottkärran. Men nu är det gjort för i år. Tänker inte fixa med dem förrän i vår nu. Vi var även inne i stan och köpte en kryssboll och ljung så nu är framsidan riktigt fin. Önskar bara att jag kunde säga det samma om insidan. Vi kommer verkligen ingen vart med upplockandet. Det tar aldrig slut. Men nu ska jag fly fältet ett tag och åka in till stan och sjunga lite Singstar. Efter det blir det ett hårt danspass i schlagerbaren på Blue moon bar.

Uttråkad

Ja det är just vad jag är nu, och har varit ett par dagar. I går fixade jag inte ens till mig i håret, jag träffade ju ändå inte nån annan än Anders. Så idag för att ens ha motivationen att ta mig ur sängen ska jag åka in till stan. Ska se om jag hittar nåt att ha på mig på lördag. Då ska jag ut och dansa i schlagerbaren på BMB med en tjej som jag jobbade med i somras. Då jag har ett behov att gå ut varje helg får jag hela tiden utöka min bekantskapskrets för att ha nån att gå med :-) Nej då så illa är det inte, bara nästan. Men det är ju så att de flesta vännerna numera har andra intressen. Jag väntar också på att jag ska tröttna på att gå ut och dansa nån gång, men det verkar inte hända. Dessutom väntar oss en omgång Singstar innan vi går ut. Roligt roligt. Men det är på lördag det. Måste hitta på något roligt innan dess, är sugen på att bowla. Nån som vill med?

Lil Demon

http://www.youtube.com/watch?v=ywVV0jJechs

Ni bara måste kolla in den här lilla killen. Såg honom på Amerikanska So you think you can dance härom veckan. Han är sex(!) år

Humör

Jag tänkte på det apropå röksvamparna... jag har ett humör som åker upp och ner väldigt lätt. Jag kan bli otroligt glad över småsaker, som här om dan när jag höll på att börja dansa av lycka i mataffären för att det kommit satsumas. Eller att det denna vecka är premiär på så många bra serier på TV. Men jag kan lika gärna deppa ihop för småsaker och tycka att livet är skit.
Arg blir jag dock inte så ofta, inte på riktigt i alla fall. Det är bara min familj som lyckas få mig det, särskilt min mamma. Hon kan vara så korkad ibland och det gör mig vansinnig (förlåt kära mor, inget illa menat). Men i fredags natt tappade jag humöret helt och hållet. Jag skulle sova hos min faster efter erotikmässan men hade ingen nyckel. Ringde henne flera gånger men hon vaknade inte. Då kommer två tjejer och ska gå genom grindarna, som jag inte hade nyckel till. Jag försökte vänligt tala om min situation för dem och möts av ett: Det skiter väl vi i. Jag hade helt förstått om de sagt att de inte ville släppa in nån utan nyckel av säkerhetsskäl eller nåt liknande men detta svar gjorde mig ursinnig. Så jag råkade visst ropa något elakt till dem. Något jag aldrig tror jag gjort förut. Jag lyckades i alla fall väcka min faster till slut så jag kunde komma in och sova.

Vardagstjöt

Kom precis tillbaka från en promenad med vovven och även om vädret inte var särskilt inspirerende hittade jag något som förgyllde hela promenaden. Nämligen röksvampar. Jag älskar att trampa på dem så det ryker, det är lite jobbigt då man jobbar på dagis och måste låta barnen få göra allt roligt. Men sen när vi kom hem till röran igen åkte humöret nedåt. Jag hatar när det är stökigt och det känns som att hur mycket jag än plockar så händer det ingenting. Jag vill helst bara låsa dörren och åka nån annanstans. Men då blir det ju tyvärr aldrig nån ordning. Jag brukar vara snabb på att plocka upp men efter den här flytten känns det som om vi har hur mycket saker som helst.

Var och lämnade in mitt CV till en skoaffär som sökte folk igår. Det är väl ingen större chans att man får det då man kostar lite mer ju äldre man blir, men man måste ju försöka i alla fall. Det vore ju min stora lycka, att få tillbringa hela dagarna med skor. Men jag skulle nog ganska snabbt äga ett ex av varje par i butiken. Det finns nog inget som jag så gärna handlar som skor och stövlar. De kommer ju alltid passa vare sig man går upp eller ner i vikt. Och av nån konstig anledning hoppas man ju alltid på att gå ner några kilo. Men jag står kvar på mina tre kilo ner, vilket är konstigt eftersom jag har ätit så otroligt mycket på sistonde. Jag borde gått upp minst tre istället, men jag klagar så klart inte. Sitter just nu och mumsar på rostat bröd och dricker oboy. Inte så värst nyttigt kanske, men gott :-)