Men mina myror sitter mer i bröstet. Det är där det pirrar när jag blir så här rastlös. Det känns nästan som om jag blir tokig om det inte händer nåt snart. Det värsta är att jag inte vet vad jag vill ska hända. Det spelar nästan ingen roll bara det är nåt. Min chef från i somras ringde i morse, eller ja vid halv elva ungefär :-), och frågade om jag ville ha jobb från den 18 november och året ut. Jag har ju i och för sig börjat få mer jobb på dagis nu men att veta vad man ska göra i nästan en och en halv månad är ju inte fel så jag tackade ja. Det är bara 70 procent men till största delen natt. Vilket innebär att jag får sova på morgarna. Jag har ju visserligen skickat in en del ansökningar till Norge nu men det är väl ingen risk att man hör nåt. Men det skulle vara så roligt att bara sticka iväg ett tag och se och göra nåt annat. Livet är för kort att bara sitta på samma ställe hela tiden. Det är så jag känner just nu i alla fall.
onsdag 22 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Grattis till jobbet i alla fall!
Så länge man inte tar itu med roten till rastlösheten så kan man nog flytta hur många gånger som helst utan att egentligen komma någon vart...
Grattis till jobbet, skönt att veta vad man ska göra ett tag framöver.
"Sitta på samma ställe hela tiden" - skojar du, det är väl inte riktigt vad du gjort :-)
Håller med föregående talare, du skulle nog behöva ta tag i ditt problem med att aldrig vara nöjd. Var rädd om dig, kramisar
Skicka en kommentar