Nya Strindberg?

Jag hade väldigt svårt att somna i går natt, antagligen för att jag inte lyckats ställa om från natt till dagtid efter helgen, så jag låg och funderade över mycket. Bland annat låg jag och tänkte på om man skulle skriva en bok. Jag vet att jag absolut inte är någon författare men det känns som om jag har en historia att berätta. Det handlar förstås om min bror, men jag kan inte komma fram till om jag skulle lägga fokus på mig själv eller på honom. Det skulle väl vara det enklaste egentligen att skriva om hur man upplever det att ha någon i närheten som missbrukar. Men det jag egentligen skulle vilja förmedla är hur jag har känt det och hur jag i alla år fått klara mig själv då det är andra som behövt hjälp hela tiden. Jag tror mig inte kunna åstadkomma något som skulle bli publicerat eller som omvärlden skulle vara intresserad av men jag tror att det är vissa i min närhet som skulle behöva få sig en tankeställare. I min familj pratar vi nämligen inte om känslor och vi frågar varandra inte heller hur vi mår. Detta är något jag har fått lära mig på senare år av mina kära vänner.